sparkle

Jag vill säga några ord om min mormor. Hon var en fin människa. Jag vet att om vi hade varit lika gamla hade vi säkert varit bästa kompisar. Vi har så otroligt mycket gemensamt i våra personligheter, något som min mamma aldrig lyckats förstå. Min mormor var dessutom väldigt vacker. Jag önskar att jag kunde vara så vacker. Hon hade dessutom god smak och hon var en sån person som inte gick någonstans utan sitt röda läppstift, vilket förövrigt klädde henne väldigt bra.


Under sin uppväx levde hon under fattiga förhållanden i en familj med många barn. När hon träffade morfar behövde hon inte längre oroa sig för pengar för han kom från en fin familj, där pengar aldrig varit ett problem. Min mormor gifte sig redan som 17-åring, trots att det inte var lagligt i Sverige vid den tiden. Hon och min morfar skrev till kungen för att be om lov. Innan hon träffade min morfar jobbade hon som springbud. Hon sa alltid att hon var snabbast i stan. I skolan var hon alltid busig och fick alltid skulden om något hänt. Som 18-åring födde hon sitt första barn. 

 Hon har alltid varit hemmafru, men hade många järn i elden, en sån som hon hade nog inte haft tid att arbeta. Hennes favorithårfärg var röd, så därför har hon alltid färgat sitt mörkbruna hår till en fin röd hårfärg. Hon var en konstnär, hon målade tavlor och ställde ut och hon var en mycket duktig sömmerska. Hon sydde de finaste klänningar till mig när jag var liten, och något jag aldrig kommer glömma, hon sydde en underbar kappa till min Barbie när jag var liten. Hon sjöng dessutom i en kör i hela sitt liv.

Jag önskar att jag fått träffa henne som ung, för hon är mer lik mig  personlighetsmässigt än någon annan jag någonsin träffat. Jag är säker på att hon inte var perfekt som människa, vilka är?, men jag vet att hon kommer bli saknad.