sparkle

Imorse var det helt plötsligt en ny person på jobbet. Jag hade redan under torsdagen och fredagen misstänkt att någon skulle komma, men jag hade inte fått något som helst besked om detta. Anledningen till att jag misstänkte att någon skulle komma var att de bad vaktmästaren att koppla ett nytt telefonnummer till ett tomt skrivbord i rummet. Killen som kom var en riktig typisk amerikan. Bred accent, högljudd, äldre man, kanske strax över 50. Jag misstänkte att även han var homosexuell redan första dagen, för jag hörde honom prata om att hans partner skulle komma om några veckor.

Under dagen hände något skräckinjagande. Jag har blivit kallad på intervju för en tjänst som jag sökt innan jag åkte till London. Eftersom jag inte visste om jag skulle få ledigt från jobbet i London, så frågade jag om jag kunde få ringa tillbaka. Det fick jag. Jag fick lov från Chef 2 att vara frånvarande en dag från jobbet så jag ringde och bokade in intervjun till fredagen den 25 september 2009. Det kändes ju dock inte helt bra att be om ledigt. Erbjöd mig att jobba igen tiden, men det var inte nödvändigt. Det mest lustiga är att jag drömde om det under natten. Jag drömde att jag fick tjänsten – fast tjänsten var lokaliserad till Kalmar. Jag tror att drömmen härstammade ifrån att jag pratade med Lom hennes jobbsökande och hon bor i Kalmar.

På lunchen gick jag och paralegaln till Subway för att handla lunch. Denna åts som vanligt i parken. Jag är så glad att den finns. Det är verkligen härligt med en så stor och fin park. Slottet är förresten fint också, även om vi satt på andra sidan parken just idag. Jag tror att det bor kungligheter eller något i slottet, för det är väldigt hög bevakning och det är strikt förbjudet att fota byggnaden. Det tycks även vara förbjudet att fota ambassaderna som ligger bredvid. Det kan man ju förstås förstå. Man vill ju inte att det skall bli någon terrorattack på någon ambassad.

På kvällen började jag få lite panik när jag såg att flygbiljetterna skulle kosta 3 500 kr. Det är mer än 1 000 kr dyrare än när jag bokade inför Londonresan. Jag började även känna mig lite osäker på om det var en bra idé att åka hem för en intervju. Men i och med att jag åker hem så kan jag närvara på en fest som jag hade tackat nej till tidigare. Jag pratade först med K om saken och han tyckte väl ändå att det kunde vara värt att åka. Jag kände mig ändå inte helt övertygad, så ringde mamma och pappa på Skype för att få råd. De tyckte att jag skulle chansa och de erbjöd sig att sponsra flygresan, vilket var mycket snällt.