sparkle

Äntligen lördag, vad härligt. Jag vaknade ganska sent. Vid klockan 10. Jag kände mig fräsch och utvilad. Gick upp och åt frukost och surfade lite på internet. Idag gjorde jag ett nytt försök med att hitta en lämplig outfit, så jag inte skulle behöva skämmas när jag är ute i London. Jag tog på mig ett vitt tajt linne från H&M. De har en modell på linne på H&M som verkligen både ser och känns exklusiv. De flesta andra där brukar känns som typ vilket billigt linne som helst, men inte detta. Har därför köpt ett i svart och ett i vitt. Borde säkra upp min investering med att försöka hitta fler inför framtiden. Tror inte att det är från deras standardkollektion. Till linnet bar jag min nya supertrendiga grå långa cardigan. Alla trendiga Londontjejer har en just nu. Jag har sett hundratals olika modeller ute på stan.

 

 

Dagens outfit. Vänligen bry er inte om skräpet i bakgrunden. Har i princip inga förvaringsmöjligheter där jag bor.

 

Strax efter klockan 11 begav jag mig av till Camden Market, som ligger i Camden Town. Det är verkligen underbart väder. 22 grader och sol. På vägen till undergrounden där jag bor tyckte jag mig se Colin Firth - men surely that cannot be. Det måste nog ha varit någon annan.

 

Marknaden var inte alls särskilt speciell. Tyckte den var ganska trashig. Hade nog kanske möjligen tyckt att det var lite roligt när jag var 13 år typ. Varken Portobello Road eller Camden Market är som de svenska marknaderna. Nu har jag bara en marknad kvar att kolla på och det är Brick Lane Market. Det är någon marknad för unga designers eller något liknande. Vet dock inte om jag orkar. Den är dock bara öppen på söndagar. Jag är ofta ganska lat på söndagar och inte alls särskilt sugen på att hitta på saker då. Vill alltid sitta hemma och mysa då. Jag stannade kanske 20 minuter på marknaden. Jag vågade inte heller äta något från stånden, eftersom det inte verkade så fräscht, men det är säkert bara jag som var paranoid.

 

 

En mycket representativ bild över vad som säljs på Camden Market

 

Thames, vid Camden Market

 

Efter marknaden åkte jag till Oxford Street för lite shopping. Jag började med lunch på en Sushi-restaurang. Sushi-restaurangen är väldigt intressant, eftersom de har plastat in varje sushibit och lagt dem i en kyl. Det innebär att du kan välja hur många sushibitar av vilken sort du vill.

 

 

Sushi-restaurangen

 

Jag finner det mycket intressant att allt alltid skall plastas in. Det gäller inte bara sushibitar utan även bröd och muffins och sådant som man kan köpa på Café. Tanken är nog att folk ska tycka att det är fräscht. Personligen tycker jag att det är ofräscht, eftersom jag inbillar mig att det är gammalt om det är inplastat. Det är det nog också många gånger.

 

Jag konstaterade, precis som jag har gjort nästan varje dag sedan jag kom hit att det är väldigt ovanligt att höra engelska i London. Det är ytterst sällan någon faktiskt pratar engelska här och än mindre perfekt engelska. Svenska hör jag VARJE dag. Jag hör även ganska ofta norska och danska. Det är likadant var jag än går. Det har inte bara att göra med att jag går en hel del på Oxford Street. Jag tycker faktiskt att det är lite trist. När jag var i Cambridge tänkte jag till och med på engelska, men här känner jag mig bara som en svensk turist. Det blir svårt att utveckla sin brittiska accent under sådana omständigheter.

 

Efter lunchen gick jag direkt till butiken Primark, som Josefine hade tipsat mig om. Det var dock ingen butik i min smak. Det var galet mycket folk där. Kläderna hängde lika trångt som på H&M och kläderna såg inte alls så fina och moderna ut. Inte alls som på H&M för att ta ett exempel. Men det var billigt i alla fall.

 

När jag varit på Primark kunde jag inte hålla mig. Jag var bara tvungen att gå in på Neu Look igen. Min kära favoritbutik. Jag var ju inne där igår också och kom därifrån med en svart Trenchcoat, precis en sådan som jag letat efter i flera år. Idag hittade jag till min stora förvåning något jag aldrig i mitt liv trodde att jag skulle köpa. En skinnjacka.

 

Jag har alltid personligen varit emot det. Jag tycker att det är för rockchict. Själv älskar jag ju den söta stilen, med klänning, kjol, volanger, spets, rosetter, rosa och sådant. Den här skinnjackan tilltalade mig dock väldigt starkt och jag kände att jag var, trots mina principer tvungen att testa den. Jag tänkte det skadar ju inte att testa, när den väl är på kommer jag se att den 1. Sitter dåligt 2. Inte passar min stil eller 3. Det går emot mina principer. När den väl var på insåg jag. 1. Den sitter perfekt. 2. Måste jag alltid köra samma look. Den här är ju faktiskt söt, beige (inte så butch med andra ord) 3. Det är ju inte äkta skinn, men den har så enormt bra kvalitet så att det verkligen ser ut och känns som äkta skinn. Dessutom var den så billig så om jag inte vill ha den sen så är det faktiskt ingen fara. Dessutom vill syrran säkert mer än gärna ha den i så fall.

 

 

Så jag köpte den. Trots mina principer att jag aldrig någonsin skall bli sedd i en skinnjacka – om än fejkskinn!

 

Sedan gick jag och handlade mat. Jag köpte färsk kyckling, potatis, gräddfil, ännu mer rött vin och en choklad-efterrätt. Jag menar, varför skall man inte få lyxa bara för att man är själv? Middagen serverades tillsammans med plommontomater om någon undrar. På kvällen hade jag det jättetrevligt. Jag kollade på ett gammalt avsnitt av Navy CIS och senare på kvällen kollade jag på The Break-Up. Jag hade sett filmen tidigare, men jag gillar den. Den avspeglar verkliga relationer så väl. När jag kollade på filmen kom den äldre av mina grannar hem så han kollade på filmen tillsammans med mig. Mycket trevligt. Kom i säng ganska sent. Satt och surfade och chattade som vanligt. Hann naturligtvis med att prata med syrran, mamma, pappa och K på skype.

 

 

Middagen

 

 

Chokladdesserten.