sparkle

Big Ben



Houses of Parliament

Eftersom det nu gått två veckor sedan jag kom till London och jag ännu inte har skrivit dagbok för dessa dagar har jag fattat beslutet att försöka sammanställa dessa gemensamt.

Jag har under dessa dagar noterat att på firman är det all work and no play. Chef 1 tittar inte ens på mig eller pratar med mig. Det sker inget som helst privatsurfande eller onödiga besök till toalett eller köket. Alla är väldigt artiga per e-post. Inga konversationer sker utanför e-post. På torsdagen fick jag chans att skriva mitt första juridiska dokument. Det kändes jätteroligt. På torsdagen och fredagen skulle Chef1 och Chef2 åka på semester. Jag inbillade mig att det skulle lätta upp stämningen lite. Så var dock inte fallet. På fredagen fick jag i alla fall chans att luncha med paralegaln som jobbar med den juristen som jag jobbar med. Hon verkar vara trevlig. Annars hände inte så mycket. Jag träffade ingen av mina grannar under dessa dagar.

Vaknade på morgonen och kände att jag hade fasligt ont i halsen. Men jag hade inget val idag är första dagen på jobbet på byrån. Jag är tvungen att gå. Jag kom till High Street Kensington lite tidigt, lite för tidigt till och med, men det gav mig tid att promenera lite längs High Street Kensington. Lite längre ner på gatan hittade jag en butik som sålde elektronik. Det var riktigt tur, för det visade sig nämligen att laptop-sladden av någon lustig anledning inte gick in i min universalladdare, så jag var tvungen att köpa en ny. Blev verkligen lycklig när jag hittade butiken och kände mig faktiskt ganska duktig också. När sladden var köpt begav jag mig till kontoret, men var för tidig, så promenerade återigen gatan ner. Jag mötte då två nyckelpersoner på firman. Jag kände igen dem från bilderna på hemsidan. Jag hoppades att de inte skulle minnas mig när jag skulle gå in på kontoret typ tio minuter eller en kvart senare. När jag väl kom till kontoret fick jag träffa Chef 2 (som jag kallar honom). Jag blev sedan snabbt presenterad för de andra. Den kvinnliga juristen som jag skall jobba med hade dock semester. Det som händer sedan är att jag får sitta i ett mötesrum med Chef 2, där han förklarar lite om jobbet och vad jag förväntas göra med mera. Mötet tar cirka en kvart. Därefter för jag lära mig hur man skall göra med inkommande post. Inkommande post är nämligen mitt ansvar från och med nu. De hanterar inkommande post ytterst seriöst. Varenda inkommande dokument och dess kuvert, utom reklam, skall nämligen datumstämplas och skannas. Såvida det inte är ett officiellt dokument förstås. Då skall det absolut inte datumstämplas. Sedan måste man alltid ta beslutet om vissa dokument skall skannas tillsammans eller var för sig. Den svåra biten kommer till namngivningen av dokumenten. Det skall nämligen ske enligt en viss mall, men för att veta vad dokumenten skall namnges till måste man förstå vilken typ av dokument det är man har i handen. Detta är således mer komplext än vad det låter. När man skannat och namngivit dokumenten skall man e-posta namnen på dokumenten till hela firman.  Detta sker enligt en särskild e-postmall. När detta är gjort får man invänta besked om man skall ändra namn på dokumenten. I så fall får man tillbaka en rödmarkerad ändring i e-postsvaret och besked om hur dokumentet skall distribueras. Då är det bara att ändra i dokumentet och sedans skicka tillbaka en bekräftelse på att det är ändrat och att dokumentet är distribuerat. Det var väl mer eller mindre det som hände första dagen på jobbet. Jag var helt slut när dagen var slut.

 

Jag gjorde under dagen några intressanta iakttagelser. Det förs i princip INGA samtal alls. Vill man säga något får man e-posta. Detta beror främst på att man delar rum. Det sker inget som helst privatsurfande eller onödiga toabesök. Jag vågade inte ens gå på toa, förrän det var lunch. Inga som helst kaffe/teraster och inget tumrullande. Här arbetas det stenhårt – på ett sätt som jag är helt ovan vid. Det är inte heller några gemensamma luncher. Jag gick själv och lunchade. Jag noterade emellertid att Chef 1 och Chef 2 gick  tillsammans.

 

På kvällen åt jag en färdigrätt från Marks & Spencer. Pasta med spenat och pinjenötter och kollade på Bride Wars. Gillade filmen. Särskilt roligt var det att se alla fina bröllopsklänningar. Jag träffade ingen av mina mystiska grannar. De verkar inte vara hemma så mycket.

London Bridge



London Eye


Jag tog bilderna när jag var i London i somras.

Jag är som vanligt seg med uppdateringarna.

Idag har jag skrivit två A4-sidor om gårdagen, men jag har ännu inte lyckats plita ner dagboksanteckningar för vad jag har gjort idag. Än mindre var jag gjorde tisdagen den 1 september, som egentligen skulle ha publicerats redan igår. Jag har helt enkelt för mycket för mig. :(

Jag tänkte i alla fall att jag skulle lägga upp en bild på mig från i somras när jag åkte Underground.

Som ni kan se är tunnelbanorna annorlunda än i Sverige. De är liksom runda inuti och sätena är längs med sidorna.

Dagen för avresa till London. Jag gick upp 03.30 på morgonen. K gick också upp solidariskt med mig. Han hade nämligen lovat att följa med mig till Arlanda Express som skulle gå klockan 05.20. Flyget skulle avgå 07.55.

Jag var framme 9.35 brittisk tid. Det var inga problem att hämta väskan och så. Sedan var det bara att bege sig till tunnelbanan för att köpa månadskort på undergrounden. Det var extremt dyrt. Kostade mig 2 000 kr. Inget mot SL-kortet i Stockholm med andra ord.

Efter mycket slit kom jag till stället där jag skulle hämta nyckeln. När jag väl kom dit vid klockan 11 fick jag beskedet att ingen skulle komma förrän klockan 12, så fick tyvärr vänta. Servicen på stället var rätt dålig. Killen som jobbade var dålig på engelska och inte alls särskilt service minded.  Det var en bank holiday, så de hade inte alls öppet den dagen. Man fick betala 20 £ för att få nyckeln den dagen. Sedan började den jobbiga biten visade det sig – att byta linje innebär att man byter våningsplan. I Londons underground finns det inte rulltrappa på så många ställen. Höll på att slita ihjäl mig.

När jag väl kom till lägenheten visade det sig att lägenheten var i lite bättre skick än vad jag hade fått höra. Hade väntat mig ett råtthål i princip. Jag hade fått veta innan att jag skulle få dela lägenhet med typ 5 andra personer. Så var inte fallet visade det sig. Det var en trerumslägenhet, men en riktigt stor sådan. Köket hade en elektrisk gasspis –läskigt och badrummet hade ett inte allt för fräscht golv. Det verkade lätt vattenskadat – eller i vart fall buckligt av vatten. Det luktade dock inte vattenskadat eller så.

Däremot verkade personen som bodde i mitt rum innan mig inte varit så renlig. Det var klibbiga ytor överallt på bordet och fönsterbräden och på hyllorna, så jag började med att torka av dem med våtservetter. Golvet verkade inte heller så fräscht. Det såg ut att behöva dammsugas. Det är ju heltäckningsmattor överallt i England så ock i vår lägenhet. Eftersom det inte var så fräscht i rummet kände jag inte direkt för att sova i de sängkläder som ingick i lägenheten, så jag bestämde mig för att åka ut och försöka köpa nya. Jag kom även på att jag hade glömt att packa handdukar. Jag tänkte även kolla upp var jag skulle jobba. Jag hade skrivit ut en karta till kontoret där jag skulle jobba. Jag hade naturligtvis även skrivit ut kartor till företaget där jag hämtade nyckeln och till adressen där jag skulle bo.

Jag åkte till High Street Kensington, som är närmaste underground till adressen där jag skulle jobba, och helt fantastiskt nog visade det sig vara en stor shoppinggata. Precis vid ingången finns min favvo- Marks & Spencer. De säljer ALLT! Så jag köpte ett billigt set med lakan, örngott och påslakan för 20 £. Tror inte att de säljer sådana set i Sverige. Har i vart fall aldrig sett någon som säljer alla tre i samma förpackning. Sedan köpte jag även billiga handdukar där. Minns inte vad de kostade, men det var inte så mycket. Två handdukar för ansiktet och en större för kroppen. Matchande! På bottenvåningen har de en stor foodhall. Där lunchade jag. De facto så åt jag nog den godaste hamburgaren jag någonsin ätit där. Den innehöll bland annat svamp och schweizisk ost. Den måste jag äta igen när K eller Johanna kommer och hälsar på. Passade självfallet på att köpa med mig lite godsaker från M & S. Jättegoda chips av någon spännande smak som inte finns i Sverige, lite fruktgodis (typ motsvarande Malaco Truly Juicy Fruit) samt nektarier och minibananer. Köpte även lite färdigmat. Kall pastasallad med spenat och pinjenötter.

Det var inte svårt att hitta till kontorsadressen där jag skulle jobba.

Jag har noterat att London är smutsigare än jag trodde. Märkte när jag snöt mig, eftersom jag var lite snuvig, att det var svarta partiklar i snoret. Äckligt!

På kvällen träffade jag ingen av mina rumskamrater.

Ja, det var nog allt som hände den första dagen.

Lite större än svenska sushi-bufféer skulle jag tro :)

Såhär ser det ut överallt i Los Angeles.

Helt klart väldigt spännande.

China Town, Los Angeles, California, USA.

Tyckte bara namnet var lite gulligt.

Den här bilden tycker jag säger mycket om L.A. Därför publicerar jag den här på bloggen.

Hollywood har ett mycket omtalat kännetecken. Det är Hollywood Sign som är beläget uppe i bergen.

Kan ni se det? Ganska högt uppe på bilden till höger? Jag hade mycket väl kunnat ringa in det, men det är roligare om ni ser det själva.

Mc Donalds i Hollywood är väldigt inspirerat av Walk of Fame och kända skådespelare. De har en egen Walk of Fame-stjärna. Väggarna pryds av foton på Hollywood-eliten. Se nedan för exempel.

Kylie Minouges baddräktskollektion för H&M. Affischen fann jag i Hollywood.

Åh vad många stjärnor det fanns i Hollywood. Här är Greta Garbos.