ytlighet

Var kommer egentligen vår kulturs obsession över yta och ytlighet? Varför mår vi bra att köpa kläder? Ökar vårt människovärde verkligen för att vi har en ny tröja? I andra kulturer värdesätts något annat, där värdesätter man hur duktigt man jobbar eller personligheten. Jag antar att svaren finns i djurens värld, en del djur exempelvis påfågeln har sina fjädrar för att locka till sig sin partner, sen finns det andra arter där hanarna slåss för att visa vem som är starkast. Jag antar att precis som djuren så har vi människor olika sätt att attrahera en partner. Det konstiga är att vi människor är ju en och samma art, varför ska vi skilja oss åt så mycket? Naturligtvis beror ju detta helt på kultur, men vem har format kulturen? Vem har format människan som format kulturen? Beror det på omständigheter, en ledare för 5000 år sen som hade en dålig dag, har det format en hel kultur?

Är ytlighet något vi ska skämmas över? Många människor känner sig pressade och mår dåligt över att inte nå upp till ribban som idag ligger. Varför måste vi må dåligt? Är det en del av människan att alltid må dåligt? Hur kan man få medmänniskor att må bra? Var finns svaren?

Det finns så mycket som människor utsätter sig för idag för att nå upp till den mediabild som ges. Människor blir besatta av att ha något de inte har, varför inte bara arbeta med det man faktiskt har och lära sig tycka om sin unika kropp, hur roligt är det egentligen när alla går runt med en J.Lo rumpa eller Brad Pitts haka.

Jag är en av de människor som inte är totalt nöjd med allt på mig själv, men jag jobbar hårt för att ändra på det och bli nöjd och må bra i mig själv för jag vägrar vara offer för mig själv. Men med det menar jag inte att man bara måste vara nöjd med sig själv som man är just nu, man kan faktiskt börja träna på gym om man känner sig tanig eller gå ner i vikt, men man behöver inte ta det till extremiteter och yttre ingrepp, men jag antar att slutsumman egentligen blir lite tudelad. Jag tycks ju förespråka "köp en ny tröja" du är inget offer, gör vad du behöver för att må bra, samtidigt som jag säger var nöjd med dig själv, var inget offer för dig själv. Var drar man egentligen gränsen för vad som är ytligt? Benvaxning? Hårfärgning? 40 par skor?
Den framför allt viktigaste frågan tror jag faktiskt är, NÄR mår du dåligt av ditt beteende? När du känner dig stressad över att inte ha rakat benen eller har utväxt, där börjar den tunna gränsen gå för ytlighet som är skadlig för dig, så tänk efter när du känner att du mår dåligt. Behöver du verkligen sätta pressen på dig själv? Mår du bra av det? Blir du mer accepterad eller omtyckt med den nya tröjan? Förändrar den ditt liv?
Tänk på det innan du mår dåligt. Vägra vara offer!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback